Kulturkrönika: Gneta på bara, kids!

En funderar mycket på detta med demokrati i dessa dagar. Kanske är det så att vi till vardags inte är så intresserade av denna variant av samhällsordning? Demokrati är arbetsamt. Demokrati kräver engagemang och arbete och en blick som orkar lyfta ovanför ens egen lilla livsbubbla. När vi slöar till, tar våra rättigheter för givna och inte ids ta itu med våra skyldigheter uppstår luckor i samhällsbygget där antidemokratiska krafter får fritt spelrum. Det händer i Ungern, Turkiet, Polen, Ryssland och kanske i USA och säkert på en massa andra ställen också. Fast inte i Sverige. Väl?​

Det är lätt att bli dysterkvist när en tänker på hur det har blivit. Att människor i demokratiska länder röstar fram ledare som tillåts bygga om konstitutioner så att de själva ges mer makt, som tillåts göra inskränkningar i yttrandefriheten och bryta mot alla tänkbara mänskliga rättigheter. Och sen det där med algoritmerna som styr våra världar på sociala medier. Hur ska det bli för oss? Och framför allt - hur ska det bli för våra unga? 

Erik Amnå, forskare vid Örebro universitet pratade på radion om ungdomar och demokrati. Han har varit med i ett stort forskningsprojekt som handlar om ungas politiska engagemang. Lite dystert var det att höra honom. Väldigt få unga är aktiva i politiska partier. Många är visserligen intresserade men mer som åskådare än aktivister. Sociala medier bidrar inte till att locka fler att engagera sig enligt forskarna. Tvärtom, de bidrar till självcentrering och skapar åsiktskorridorer. 

Så skönt då när en stöter på företeelser som motsäger och motverkar såna sorgliga forskningsrön. Jag har förmånen att i mitt jobb träffa ungdomar som engagerar sig i samhället på olika sätt; som vill något, som brinner för att hjälpa andra samtidigt som de har roligt - och lär sig saker av bara farten. Några av dem är med i Demokrati för barns framtids ungdomsförening. Fattar ni - ungdomar som frivilligt håller på med något så gnetigt, folkhemsaktigt och omodernt som föreningsarbete. De har skrivit stadgar. De sätter upp mål och har en vision. De har möten med dagordning och protokollskrivning när de kunde vara hemma och knarka TV-serier. Några av dem åker till Rwanda och Uganda på sportlovet för att hjälpa burundiska flyktingar istället för att åka skidor i Trysil. I sommar vill de arrangera en stor alkohol- och drogfri mat- och musikfestival i Almedalen, mitt under och som en motpol till Stockholmsveckan. Roxy hjälper dem med bland annat med marknadsföring men resten gör de i stort själva. 

Enligt Amnå och hans forskningskollegor bildas ens politiska uppfattning i allmänhet före 16 års ålder. Efter det brukar en bara ändra sig marginellt. Jag undrar om samma sak gäller kultur? Om en får ta del av en massa kultur och uttrycka sig estetiskt från spädbarnsåldern till gymnasiet, då är det kanske kört? Då är en kulturknarkare för resten av livet. Om ungdomar dessutom, trots sin ringa ålder, ses som fullvärdiga människor med egen tankeförmåga som med lite stöd och uppmuntran klarar av en hel massa saker - till exempel att arrangera en stor festival - ja, då tror jag inte att vi behöver oroa oss så mycket för att dagens despoter får fortsätta att oemotsagda få fortsätta dilla om nationalism, murbyggen, deportation av flyktingar och inskränkt yttrandefrihet.

Ylva Liljeholm
Ledamot i Kulturföreningen Roxys styrelse