Wohoo! Premiär för Roxys kulturkrönika på Horisont magasins sajt.
Håll till godo!
https://www.horisontmagasin.se/2024/10/04/kulturkronika-om-musikens-makt/
Kulturkrönika: Om musikens makt
Text Björn Ahlsén Publicerad
ROXYS KULTURKRÖNIKA 4 OKTOBER 2024: Jag skriver dessa rader just hemkommen från en musikkväll i Västergarns kyrka. Jag har suttit på hemväg i bilen med gråt i halsen och en lätt dimma bakom ögonen. Och häromkvällen blev jag lika starkt berörd, men på ett annat sätt efter en konsert i den egna bygdegården i Dalhem.
Musik kan göra sånt med oss. Om vi kan och vågar öppna oss men också när vi av någon anledning är sårbara. För att vi har det jobbigt, är ledsna eller lite vilsna. När livet bråkar. Det är iallafall min erfarenhet.
En gång för många är sedan lyssnade jag på Mozarts Requiem. Jag är inte mycket för sakral musik och jag minns att jag satt och retade mig på alla Kyrie Eleison-repriser. Ord som sa sekulariserade mig absolut ingenting. Men så efter några satser kände jag att det liksom snörde ihop sig inuti och något vått rann från mina ögon. Jag grät. Men förstod absolut inte varför?
Jag insåg senare att jag reagerade så för att jag var skör och utan ”försvar”. Jag hade några månader tidigare fått diagnosen utmattningsdepression. ”Gått in i väggen” som vi säger. Jag fattade inte heller då vad som hände med mig, men hände gjorde det. Inuti. Någonting i musiken slog an en sträng. Ikväll när jag upplevde en liknande känsla var jag långt ifrån nån vägg. Jag mådde mentalt bra. Ändå brast nånting i mig. Och det kändes både som glädjetårar och som en sorg. Sorgen vet jag fortfarande inte vari den bestod? Förunderligt. Men glädjen bestod i att musikerna var så inihelsike bra. Världsklass. I Västergarn på Gotland en regnig höstkväll.
Den rena glädjelyckan häromkvällen bottnade också i skitfina musiker, men också i att jag blev positivt överraskad. Jag har hört dem många gånger, men denna gång spelade de som jag aldrig dem spela tidigare.
Som kontrast till detta hade jag, samma dag som musiken i Västergarn, haft ett meningsutbyte med en person som ifrågasatte varför vi skulle ha musik till en konferens. Ett ”kulturinslag” som det brukar heta. ”Vad har vi för nytta av det?” var frågan jag fick. Helt ok att någon har andra preferenser än jag och tycker så. Men jag blev ledsen och det var nog därifrån sorgen senare samma kväll emanerade…
Allt behöver inte begripas. Men att musiken har stor makt över oss människor är uppenbart. Om det är nyttigt eller inte behöver vi diskutera.
I Västergarn var det eminenta folkmusikerna Julia Westberg och Ingrid Rodebjer. Och i Dalhem var det Gotlandsmusiken. Helgotländskt. Det finns så otroligt mycket bra musik på den här ön, och så otroligt många väldigt bra musiker. Synd att vi sällan får läsa om det i lokaltidningen, men det får bli en annan krönika.
VECKANS KULTURTIPS:
Slapstick, stråkar & stumfilm!
En konsert och bioupplevelse med Gotland Jazztrio och en stråkkvartett från Camerala Nordica.
5 oktober kl. 14.00 Bio Rondo Klintehamn
6 oktober kl. 14.00 Slite Bio
FRI ENTRÉ
— — --
KRÖNIKÖR | Björn Ahlsén, kulturbyråkrat emeritus
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
Håll till godo!
https://www.horisontmagasin.se/2024/10/04/kulturkronika-om-musikens-makt/
Kulturkrönika: Om musikens makt
Text Björn Ahlsén Publicerad
ROXYS KULTURKRÖNIKA 4 OKTOBER 2024: Jag skriver dessa rader just hemkommen från en musikkväll i Västergarns kyrka. Jag har suttit på hemväg i bilen med gråt i halsen och en lätt dimma bakom ögonen. Och häromkvällen blev jag lika starkt berörd, men på ett annat sätt efter en konsert i den egna bygdegården i Dalhem.
Musik kan göra sånt med oss. Om vi kan och vågar öppna oss men också när vi av någon anledning är sårbara. För att vi har det jobbigt, är ledsna eller lite vilsna. När livet bråkar. Det är iallafall min erfarenhet.
En gång för många är sedan lyssnade jag på Mozarts Requiem. Jag är inte mycket för sakral musik och jag minns att jag satt och retade mig på alla Kyrie Eleison-repriser. Ord som sa sekulariserade mig absolut ingenting. Men så efter några satser kände jag att det liksom snörde ihop sig inuti och något vått rann från mina ögon. Jag grät. Men förstod absolut inte varför?
Jag insåg senare att jag reagerade så för att jag var skör och utan ”försvar”. Jag hade några månader tidigare fått diagnosen utmattningsdepression. ”Gått in i väggen” som vi säger. Jag fattade inte heller då vad som hände med mig, men hände gjorde det. Inuti. Någonting i musiken slog an en sträng. Ikväll när jag upplevde en liknande känsla var jag långt ifrån nån vägg. Jag mådde mentalt bra. Ändå brast nånting i mig. Och det kändes både som glädjetårar och som en sorg. Sorgen vet jag fortfarande inte vari den bestod? Förunderligt. Men glädjen bestod i att musikerna var så inihelsike bra. Världsklass. I Västergarn på Gotland en regnig höstkväll.
Den rena glädjelyckan häromkvällen bottnade också i skitfina musiker, men också i att jag blev positivt överraskad. Jag har hört dem många gånger, men denna gång spelade de som jag aldrig dem spela tidigare.
Som kontrast till detta hade jag, samma dag som musiken i Västergarn, haft ett meningsutbyte med en person som ifrågasatte varför vi skulle ha musik till en konferens. Ett ”kulturinslag” som det brukar heta. ”Vad har vi för nytta av det?” var frågan jag fick. Helt ok att någon har andra preferenser än jag och tycker så. Men jag blev ledsen och det var nog därifrån sorgen senare samma kväll emanerade…
Allt behöver inte begripas. Men att musiken har stor makt över oss människor är uppenbart. Om det är nyttigt eller inte behöver vi diskutera.
I Västergarn var det eminenta folkmusikerna Julia Westberg och Ingrid Rodebjer. Och i Dalhem var det Gotlandsmusiken. Helgotländskt. Det finns så otroligt mycket bra musik på den här ön, och så otroligt många väldigt bra musiker. Synd att vi sällan får läsa om det i lokaltidningen, men det får bli en annan krönika.
VECKANS KULTURTIPS:
Slapstick, stråkar & stumfilm!
En konsert och bioupplevelse med Gotland Jazztrio och en stråkkvartett från Camerala Nordica.
5 oktober kl. 14.00 Bio Rondo Klintehamn
6 oktober kl. 14.00 Slite Bio
FRI ENTRÉ
— — --
KRÖNIKÖR | Björn Ahlsén, kulturbyråkrat emeritus
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
Kulturkrönikan v 40
Kulturkrönikan vecka 39
Kulturkrönikan vecka 38
Kulturkrönikan Vecka 37
Kulturkrönikan v 36.
Kulturkrönikan vecka 35
Kulturkrönikan vecka 34
